|
|
| Artiklar På jakt efter En Valsdröm Die Ringstrassenzeit”Wien mina drömmars stad…” heter det i Rudolf Sieczynskis välkända och vackra sång. Och visst är det en drömmarnas stad, denna av Alpernas utlöpare i hästskoform omslutna smältdegel för europeisk historia genom seklerna. Men ännu mer är det en stad där verkligheten ofta överträffar drömmen. Till Wiens innersta väsen hör dess stadsdelar, eller som det heter på originalspråket: Bezirk. Mycket må förändras under tidernas gång men ett är säkert: Wienaren fortsätter att leva med sina Bezirk – lugnt och harmoniskt som i ett lyckligt äktenskap. Bezirk I, det är Wiens centrum och stadens allra äldsta del. Där ligger Stephansdomen som varit ett bestående riktmärke för wienaren i över 800 år. Den innersta stadsdelens yttre avgränsning är Ringstrasse med alla sina praktbyggnader – Staatsoper (fram till första världskriget benämnd Hofoper), Burgtheater, Rådhuset och Parlamentet för att nämna några få. Ringstrasse började byggas under 1860-talet på befästningsvallar som raserades efter beslut av Franz Joseph I, kejsare och kung i Österrike-Ungern 1848-1916. Utanför Ringstrasse, som på ett pärlband, Bezirk från nr II till nr IX, från nordost via syd till nordväst: Leopoldstadt, Landstrasse, Wieden, Margareten, Mariahilf, Neubau, Josefstadt och Alser- grund. Det var i Bezirk II, på Untere Donaustrasse 27, Leopoldstadt – stadsdelen mellan Donau och Donaukanal – som Oscar Straus föddes den 6 mars 1870. Han kom till världen under den glansfulla och blomstrande period i Österrikes historia som brukar kallas Die Ringstrassenzeit. Lite som en dröm kan det tyckas vara men bara några få kvarter från Untere Donaustrasse föddes, levde och verkade Johan Strauss d ä fram till sin död 1848. Där levde och verkade också i många år hans och hustrun Annas berömda söner Johan Strauss d y, Joseph och Eduard Strauss. Just i Oscar Straus födelsemånad – närmare bestämt den 13 mars – hade de tre bröderna Strauss sin första gemensamma promenadkonsert i stora Musikvereinsaal i Wien, en konsertlokal som vi varje år kan se i de TV-sända nyårskonserterna. Trots namnlikheten – någon släktskap mellan de båda familjerna fanns inte. De första spåren av En Valsdröm Några kvarter från Stephansdomen, där Schwedenbrücke korsar Donau- kanalen och på samma ställe där Oscar Straus födelsegata Untere Donaustrasse börjar, där börjar också Praterstrasse – den gata som leder fram till wienarnas stora förlustelsecentrum Volksprater med det 65 meter höga Riesenrad, jättehjulet som uppfördes 1896-1897. Det är här i Pratern, Leopoldstadt, i Oscar Straus födelsestadsdel som vi finner de första spåren av En Valsdröm. Så här berättar Oscar Straus själv: - På våren och sommaren 1906 besökte jag flitigt min stamlokal i Wiens Prater, Café-Restaurant Zum Eisvogel. Där konserterade varje kväll ett wienskt damkapell i vita förtjusande små klänningar med blå rosetter, dirigerat av en ung charmant kapellmästarinna. För att hedra min närvaro spelade de några av mina mera bekanta kompositioner. En kväll kom den söta dirigenten fram till mitt bord med en önskan att få min autograf och frågade rätt naivt: ’Säg varför komponerar Ni inte en riktig wienervals?’ För att glädja henne skisserade jag på bordsduken ett par valstakter som senare skulle komma att bli huvudtemat i min operett. Därvid fick jag spontant tanken att ett sådant wienskt damkapell med den unga dirigenten egentligen skulle vara ett utomordentligt motiv för en wieneroperett. I min hjärna surrade redan wienermelodier runt och tanken tog successivt fastare form. Det fattades bara ett – huvudsaken: Ett ämne, en handling. Vägen till Café-Restaurant Zum Eisvogel Redan tidigt hade det stått klart att Oscar Straus musikbegåvning var stor. Även om lärarna från början inte var de absolut bästa fick han redan från unga år en ordentlig musikutbildning. Så småningom kom han emellertid att få Max Bruch i Berlin som pedagog. I tjugoårsåldern – det vill säga omkring 1890 – fick Oscar Straus sina första verk publicerade och framförda. Under 1890-talet komponerade han sedan ett flertal pianostycken, Lieder med mera. Under denna tid tillkom också hans första sceniska verk – en komisk opera med titeln Der Weise von Cordoba. Oscar Straus betraktades allmänt som en mycket talangfull kompositör. 1895 fick den då nygifte Oscar Straus sitt första engagemang. Det var som kapellmästare vid stadsteatern i Brünn. Samma år uppfördes operan Der Weise von Cordoba för första gången. Under tiden i Brünn uruppfördes också Straus andra sceniska verk, ett festspel som har svensk anknytning. Det heter Die Schweden vor Brünn. Oscar Straus verkade ytterligare några år som kapellmästare, först vid stadsteatern i Hamburg, sedan i Teplitz-Schönau och slutligen, 1898, i Berlin. Han fortsatte under tiden som kapellmästare att komponera – små violinstycken, stycken för violin och piano och han påbörjade även en konsert för piano och orkester. Ändå var Oscar Straus vid sekelskiftet ännu inte fullt erkänd som kompositör.
Vykort som den 4 augusti 1901 av Louise Flörk sändes från Wien till kusinen, Fröken Elise Maier i München dit det anlände den 5 augusti. Vykortet visar till höger Café-Restaurant Zum Eisvogel där Oscar Straus våren 1906 fick uppslaget till En Valsdröm. Byggnaden finns inte längre kvar. Staketet runt byggnaden var prytt med kungsfiskare (Eisvogel) snidade i trä och därav namnet. En av dessa kungsfiskare finns ännu i våra dagar bevarad i Prater-museet några hundra meter bakom det 1897 invigda Riesenrad som också syns på bilden. Byggnaden till vänster är Jantsch-Theater, från 1905 Lustspiel-Theater, där Oscar Straus enaktare Mamzell Courage uruppfördes den 16 mars 1906. De första åren på 1900-talet arbetade Oscar Straus tillsammans med Ernst Freiherr von Wolzogen inom ett område som närmast kan beskrivas som litterär kabaret (Überbrettl) och som på den tiden var en stor nymodighet. Efter en framgångsrik början minskade emellertid intresset snabbt för konstformen. Efter svåra turnéer i framför allt Tyskland återvände Straus år 1904 till Wien. I början av 1900-talet inleddes vad som brukar kallas operettens silverepok. Franz Lehár hade nått en del framgång med Wiener Frauen och Der Rastelbinder. Oscar Straus sig vid samma tid på en förnyelse i den satiriska Offenbachska stilarten och komponerade bland andra Die Lustigen Nibelungen och Hugdietrichs Brautfahrt med premiär 1904 respektive 1906. Framför allt den förra operetten – som framfördes ett sjuttiotal gånger – gjorde att Oscar Straus vann erkännande som etablerad och inte minst nydanande operettkompositör. Det stora genombrottet för 1900-talets silverepok inom operetten kom den 30 december 1905. Då hade Den Glada Änkan med musik av Franz Lehár premiär på Theater an der Wien. Lehárs operett var fylld till brädden med vacker musik – valser, polkor och marscher. Lehár hade träffat rätt – det publika gensvaret blev närmast exempellöst. Oscar Straus kommentar till framgången med Glada Änkan var: Det kan jag också! Kanske till och med bättre! Och därmed är vi tillbaka på Café-Restaurant Zum Eisvogel våren 1906.
Del av titelsida från särtryck notblad En Valsdröm (första utgåva). På bilden Mizzi Zwerenz som Franzi, kapellmästarinna och Fritz Werner som Niki, löjtnant. En valsdröm går i uppfyllelse Något efter det att Oscar Straus tecknat ner de första takterna på det som skulle komma att bli En Valsdröm stötte han – återigen på Café-Restaurant Zum Eisvogel – av en ren händelse ihop med författaren Dr Hans Müller. Denne hade nyligen fått en bok publicerad. Den hette Buch der Abenteuer. Straus fick ett exemplar av boken och fann i den en novell – Nur der Prinzgemal – som till hans stora överraskning och glädje handlade om ett wienskt damkapell och dess kapellmästarinna. Straus hade med andra ord hittat den handling han sökte. Dr Müller gav sitt tillstånd att använda novellen och tillsammans med textförfattarna Felix Dörmann och Leopold Jacobson tog det sedan bara några veckor av intensivt arbete i den idylliska kurstaden Baden cirka 30 km sydost om Wien att göra verklighet av En Valsdröm. Uruppförande på Carltheater Den förnämsta operett-teatern i Wien, Theater an der Wien, var vid den här tiden – 1907 – inte att tänka på för ett uruppförande av En Valsdröm. Under ledning av Robert Stolz – dåvarande kapellmästaren vid teatern – spelades Den Glada Änkan för fullsatt salong varje kväll. Alternativet var den näst största operett-teatern i Wien, Carltheater. Och var hamnar vi då om inte återigen i Leopoldstadt, ja vi är till och med på Praterstrasse (nr 31) mitt emellan Oscar Straus födelseplats och Pratern där han fann motivet till En Valsdröm. Den 2 mars 1907 med början kl 19.00 hade En Valsdröm premiär på Carl-Theater med Mizzi Zwerenz som Franzi, damkapellmästare och Fritz Werner som löjtnant Niki. Premiären blev en av de mest lysande i operetthistorien. Dagen efter premiären var Wiens tidningar fyllda av lovord över operetten, kompositörens infallsrika och förnämligt orkestrerade musik, textförfattarnas förmåga att med spiritualitet och vits ta sig förbi fallgroparna i den ganska sentimentala handlingen och sist men inte minst aktörernas förnämliga insatser. Den traditionsrika veckotidningen Der Floh skrev bland annat detta i sin recension (nr 7, 1907, sidan 3): - … Straus motsvarade också denna gång alla de förväntningar som man kunde ställa på hans nya verk. Vi har idag ingen mer så bildad, skarpsinnig, kvick och smakfull operett-skrivande musiker som Straus. Sedan Offenbach är han den förste som vågar sig på orkester-vitsen. Och däri ligger också hans stora styrka. Hos Lehár är vi nyfikna att höra vad han säger; hos Straus är det fråga om hur han säger det. I detta avseende är buffa-duetten i den nya operetten, Piccolo, Piccolo, Tsin, Tsin, Tsin det bästa exemplet. Publiken reser sig från sina platser för att kunna se i orkestern vad det egentligen är de hör. Och fortsättningen? Ja, En Valsdröm blev naturligtvis Oscar Straus drömoperett. Tisdagen den 26 mars 1907 gavs operetten för 25:e gången på Carl-Theater. Dagen efter var en notis om föreställningen införd i Fremden-Blatt (nr 84, sidan 9). Ur innehållet: - … Utsålt, bifallssalvor av äkta begeistring, lagerkransar, ett överdådigt blomsterregn, till och med en levande hund (under rosor). Det har aldrig gått bättre för wiener-operetten än sedan den förklarades död och begraven. … Alla slagnumren tände publiken och måste tas om.
Notis i Fremden-Blatt onsdagen den 27 mars 1907 om det 25:e uppförandet av En Valsdröm samt notis samma dag och i samma tidning om det 375:e uppförandet av Den Glada Änkan. Samma dag och på samma sida hade Fremden-Blatt en notis med följande lydelse: - På Theater an der Wien spelas idag den 375:e föreställningen av Den Glada Änkan under komponistens, Franz Lehár, personliga ledning. Framgången för En Valsdröm var så stor att den så småningom passerade Glada Änkan i antal framföranden i Wien. Detta inträffade på våren 1909. Den 28 maj 1909 spelades En Valsdröm för 500:e gången i Wien. En lika stor succé som med En Valsdröm nådde inte Oscar Straus mera. Det som kanske ändå är mera beundransvärt än prestationen att skapa En Valsdröm är att Straus fortsatte i nästan 50 år att komponera musik med samma höga kvalitet. Hans produktion kom att omfatta ett 60-tal operetter, sångspel, musikaler, musikaliska komedier, festspel och operor. Till detta kommer musiken till ett femtontal filmer samt ett stort antal fristående kompositioner. I Sverige producerades En Valsdröm för första gången år 1908 på Oscarsteatern under ledning av den legendariske teaterdirektören Albert Ranft. Rollen som Franzi spelades av Emma Meissner och löjtnant Niki av Thorleif Allum. 1921-1922 uppfördes på Oscarsteatern – fortfarande under ledning av Albert Ranft – en annan av Oscar Straus stora succéer nämligen Sista Valsen. Även i denna uppsättning medverkade Emma Meissner. I Sista Valsen hade också en av de blivande stora svenska operett-sångerskorna en av sina tidiga roller. Hennes namn var Margit Rosengren. Final I en festskrift som utgavs 1929 i samband med premiären på den musikaliska komedin Marietta och Oscar Straus samtidiga 25-årsjubileum som etablerad komponist, skriver hans kompositörskollega Emmerich Kálmán följande: - Oscar Straus 25-åriga konstnärsjubileum är en högtidsdag för wiener-operetten. Jag gläder mig mycket åt att få överbringa mina innerligaste önskningar och tänker med kärlek och – för att vara helt uppriktig – med en smula vemod på den tid när jag lärde känna Oscar Straus, när han för första gången och till premiären på sina Lustigen Nibelungen kom till Budapest. Han var en ung uppåtsträvande konstnär i den första blomningstiden efter framgången med En Valsdröm – jag en liten obekant journalist för vilken det var en himmelsk glädje att få följa med en berömde gästen till dunkla nattlokaler i Budapest. Jag gladde mig mycket då och med samma glädje säger jag idag, efter 20 och så många år, samma sak som jag sade då efter den lyckade premiären: Käre Oscar Straus, jag gratulerar Er av hela mitt hjärta. 1938 tvingades Oscar Straus att via Schw - Premiären på En Valsdröm min vän. Ja, just precis som premiären! Aldrig varken förr eller senare har jag haft en så överväldigande känsla av att ha uppnått alla mina ambitioner, att sitta på toppen av världen – och att ha uppnått den absoluta lyckan. © Edition Allegro Musik HB
|
| ||||||||
|
|
eiz och Frankrike emigrera till USA. Han tillfrågades i samband därmed av en ung kvinnlig journalist: Herr Straus, om Ni fick tillfälle att leva om ett ögonblick av Ert liv, vilket skulle det bli? Utan att tveka en sekund svarade Straus: 
