|
|
| Teatermusik Robert Stolz komponerade musiken till drygt 90 sceniska verk. Flertalet av dessa är operetter, sångspel, musikaler och musical comedies. Bland verken återfinns också en opera. Den allra första scenmusiken tillkom år 1901. Stycket, ett sångspel, hade titeln Studentenulke. Det uruppfördes på Stadttheater i Marburg (nuvarande Maribor i Slovenien) den 21 mars 1901. 68 år senare, vid 89 års ålder, komponerade Robert Stolz sin sista scenmusik. Verkets titel var Hochzeit am Bodensee och det uppfördes första gången vid Festspelen i Bregenz den 23 juli 1969. Verket är en omarbetning av operetten Himmelblaue Träume med premiär på Stadttheater i Zürich den 3 november 1934.
Zwei Gitarren fleh’n um Liebe. Opus 739/1961. Lied ur Kapriolen, Wiener Eisrevue produktion 1961. Nottryck, titelsida.
I en så omfattande produktion – totalt 120 verk under 68 år – är det ofrånkomligt att framgångarna varierar. Vid studium av teaterrecensioner från hela denna långa tid kan emellertid konstateras att Robert Stolz praktiskt taget utan undantag erhöll högsta lovord för sin musik. I de fall verken var mindre lyckosamma berodde det i allmänhet på svaga libretton. Vissa av Robert Stolz sceniska verk har nått framgångar av en storleksordning som kan vara svåra att idag föreställa sig. Exempelvis uppfördes år 1932 hans sångspel Wenn die kleinen Veilchen blühen samtidigt på 55 tyskspråkiga musikteaterscener i centrala Europa och på många scener i andra delar av Europa till exempel på Drury Lane Theatre i London och då med titeln Wild Violets. Ett genomgående drag i Robert Stolz sceniska verk är att handlingen utspelar sig i högst alldagliga miljöer med deras alldeles vanliga människoöden. Stolz hade också den sällsynta gåvan, som chefsdramaturgen under många år vid Statsoperan i Wien med mera - Dr Marcel Prawy - har uttryckt det, att kunna skildra ett helt människoöde i en musikalisk komposition på tre minuter. På grund av omfattningen är det inte möjligt att här redovisa samtliga sceniska verk med musik av Robert Stolz. Urvalet i sammanställningen på de följande sidorna upptar de genom tiderna mest framgångsrika verken. Vid en samlad bedömning av handling, text, musik och dramatisk genomslagskraft framstår de redovisade verken också som de kvalitativt förnämsta. Många av Robert Stolz sceniska verk nyproduceras regelbundet, främst på teatrar i centrala Europa. Andra har, trots utomordentliga kvaliteter, inte nyproducerats på många år. Exempel på ett sådant är Wiener Gemütlichkeit med urpremiär på Komödienhaus, Wien den 1 april 1920. Under de närmast följande 20 åren därefter uppfördes verket cirka 2000 gånger. Robert Stolz största sceniska framgång genom tiderna tillkom så sent som 1964. Stolz var då 84 år. Verkets titel: Frühjahrsparade. Efter urpremiären på Volksoper i Wien den 25 mars stod det under 11 år i följd på teaterns repertoar. Antalet nyproduktioner av Frühjahrsparade har ökat markant under det senaste årtiondet. Opus-angivelserna i sammanställningen av sceniska verk på de följande sidorna är i enlighet med dem som finns i Dr Stephan Pflichts Robert Stolz Werkverzeichnis från år 1981. Årtalet efter opus-numret anger det år då kompositionsarbetet slutfördes. Das Glücksmädel Operett i tre akter av Robert Bodanzky och Friedrich Thelen. Uruppförande på Raimundtheater, Wien den 28 oktober 1910. Opus 43/1910.
Titelblad, nottryck Das Glückerl, Lied ur operetten Das Glücksmädel. Original från 1910. W. Karzcag & K. Wallner Musikverlag, Wien VI, Magdalenenstrasse Nr. 8. Efter en tid som kapellmästare vid Stadsteatern i Brünn (numera Brno i sydöstra Tjeckien) kom Robert Stolz år 1907 till Wien och började i september samma år som förste kapellmästare vid Theater an der Wien där han bland annat dirigerade de allra första uppsättningarna av Den Glada Änkan, Dollarprinsessan och Greven av Luxemburg. Arbetet var intensivt och enbart Den Glada Änkan dirigerade han 500 gånger. Parallellt med engagemanget på teatern komponerade Stolz flitigt och år 1909 hade han redan hunnit till sitt åttonde sceniska verk. I juni samma år påbörjade Stolz det nionde med titeln Das Glücksmädel. Han dirigerade ytterligare en säsong på Theater an der Wien men slutade därefter för att på heltid ägna sig åt att komponera. Hans sista föreställning på teatern ägde rum i maj 1910. Ägare av Theater an der Wien var vid den här tiden Wilhelm Karczag och Karl Wallner. År 1908 hade Karczag och Wallner förvärvat ytterligare en teater i Wien – den vackra Raimund-Theater. Medvetna om Robert Stolz kvaliteter efter insatserna vid Theater an der Wien förvärvade de båda direktörerna rättigheterna till hans operett Das Glücksmädel. I en påkostad uppsättning, regisserad av Karl Wallner själv, ägde premiären rum den 28 oktober 1910 med Robert Stolz som dirigent. Manlig huvudrollsinnehavare var skådespelaren och sångaren Alexander Girardi. Girardi var en legend i Europas teaterliv. Född 1850 hade han uppträtt i olika roller i ett flertal av de berömda scenverken inom den lättare klassiska musikteatern till exempel redan premiäråret 1874 som Fängelsedirektören Frank i Die Fledermaus - Läderlappen av Johann Strauss d y. Das Glücksmädel blev ett betydelsefullt genombrott för Robert Stolz som kompositör av teatermusik. Tidningen Fremdenblatt skrev efter premiären: - En ny operett uppnådde igår en fullständig och varm seger. Från direktörerna Karczags och Wallners musikförlag trycktes de mest populära sångerna i stora upplagor – dåtidens sätt att få spridning av musik. Med stor framsynthet såg emellertid Robert Stolz också till att några av sångerna redan år 1910 spelades in fonografiskt. Tack vare detta kan vi idag lyssna till Alexander Girardi när han framför sånger ur Das Glücksmädel till ackompanjemang av en teaterorkester under ledning av Robert Stolz. Die Rosen der Madonna Opus 262/1920. Opera i en akt av Bruno Hardt-Warden (pseudonym för Bruno Wradatsch) och Otto Tumlitz. Uruppförande på Roland-Bühne, Wien den 1 mars 1920. Die Rosen der Madonna är Robert Stolz enda opera-komposition. Operan har fem roller varav två är statistroller. De tre sångrollerna för tenor, sopran och bas är samtliga dubbelroller.
Wind, o trag das Wort der Liebe himmelwärts. Opus 262/1920. Lied ur operan Die Rosen der Madonna. Nottryck, titelsida.
År 1959 gjordes en fonografisk upptagning av operan med den österrikiska radions symfoniorkester och med Gundula Janowitz, Eberhard Wächter och Waldemar Kmentt som sångsolister. Wiener Gemütlichkeit Opus 264/1920. Operett i fyra bilder av Alfred Grünwald och Robert Blum. Uruppförande på Komödienhaus, Wien den 1 april 1920. Sina mest lyckade resultat inom teatermusiken nådde Stolz när han rörde sig i den vardagliga wienska miljön med dess mångfald av karaktärer och levnadsöden. Wiener Gemütlichkeit är ett av de allra bästa bevisen. Musik, sångtexter och dialog är här sammansmälta till en helhet som gör operetten till ett mästerligt stycke äkta wiensk musikalisk folkteater. Operettens 16 musikaliska stycken komponerade Stolz under några få dagar och nätter i mars 1920. Bakgrunden var att en i stort sett konkursmässig direktör vid Wiener Komödienhaus uppsökte Stolz i hopp om att med hjälp av dennes musik kunna rädda sig undan konkurs. Så blev det också. Framgången var utomordentligt stor och konkursen uteblev. Operetten vandrade runt på Wiens teatrar under de närmaste två decennierna. Vid slutet av 1930-talet hade den framförts cirka 2000 gånger. Några av kompositionerna i operetten som till exempel A klane Drahrerei har intagit en plats i det centraleuropeiska folkmusikgodset. Trots sina många kvaliteter återfinns Wiener Gemütlichkeit numera inte i musikteatrarnas spelplaner. Här finns alltså stort utrymme för återupptäckt av en verklig raritet. Der Tanz ins Glück Opus 273/1920. Operett i tre akter av Robert Bodanzky och Bruno Hardt-Warden (pseudonym för Bruno Wradatsch). Uruppförande på Komödienhaus, Wien den 18 oktober 1921. Liksom i Wiener Gemütlichkeit rör sig Stolz här med stor framgång i den folkliga wienska miljö som alltid inspirerade honom allra mest. Till skillnad från den nyss nämnda operetten blev Der Tanz ins Glück också en stor internationell succé. I USA fick den titeln Sky High, i England Whirled Into Happiness, i Frankrike La danse vers le bonheur och i Italien La danza verso la fortuna. Der Tanz ins Glück tjänade som förlaga för den österrikiska filmen med samma namn från 1951. År 1957 omarbetades operetten av Robert Stolz och textförfattaren Hugo Wiener och den fick då den nya titeln Hallo, das ist die Liebe och nytt opusnummer 728. Premiäruppförande på Raimund-Theater, Wien den 4 januari 1958. Die Tanzgräfin Opus 284/1921. Operett i tre akter av Leopold Jacobson och Robert Bodanzky. Uruppförande på Wallner-Theater, Berlin den 18 februari 1921. Die Tanzgräfin blev omedelbart en stor framgång såväl inom som utanför det tyskspråkiga området. I sedvanlig ordning fick Robert Stolz många lovord för sin musik. Neue Freie Presse, Wien: - Den wienska publiken mottog varje stycke med jublande bifall. Komponisten kvalificerar sig för att upptas i kretsen av de odödliga. I Sverige uppfördes Die Tanzgräfin redan år 1922 på Oscarsteatern. Premiären ägde rum den 29 april. Operettens svenska titel var Dansgrevinnan. Översättningen var gjord av Nalle Halldén. Det kan särskilt noteras att den sedermera så framgångsrika och mycket omtyckta sopranen Margit Rosengren i denna operett hade en av sina första roller (Etelka). Mädi
Återigen mycket tack vare den förnämliga musiken hade Mädi stor framgång runt om i Europa till exempel i Danmark, Italien och England. Den engelska titeln var The Blue Train och operetten hade premiär den 10 maj 1927 på Prince of Wales’ Theatre i London. Bland många förnämliga medverkande sångare och skådespelare i dxenna uppsättning skall särskilt en nämnas – den vackra sopranen Lily Elsie. Elsie började sin långa karriär redan vid 1800-talets slut och spelade bland annat Hanna Glawari i den första engelska uppsättningen år 1907 av Den Glada Änkan (The Merry Widow). Skivbolaget Columbia gjorde år 1927 en inspelning av The Blue Train och på denna medverkar Lily Elsie i ett flertal stycken. Robert Stolz var i sin musik och sitt ämnesval ofta långt före sin tid. I Mädi/The Blue Train finns mycket tydliga stråk av den musikal som på allvar började utvecklas med Teaterbåten av Jerome Kern (1927). Det skulle dock dröja ytterligare ett femtontal år innan musikal-formen fick sitt stora genombrott i Europa. Liksom många andra av Robert Stolz sceniska verk har Mädi sådana kvaliteter att det utan vidare förtjänar att ånyo ta plats i teatrarnas spelplaner. Der Mitternachtswalzer Opus 357/1926. Operett i tre akter av Alfred Maria Willner och Rudolf Oesterreicher. Uruppförande på Bürgertheater, Wien den 30 oktober 1926. Eine einzige Nacht
Med en handling som åter är förlagd till det vardagliga livet i utkanten av Wien skördar Robert Stolz nya stora framgångar med sin musik och premiärkritikerna överträffade varandra i lovordanden. Wiener Allgemeine Zeitung skriver: - Det var, om man får säga så, en högtidskväll till wiener- operettens ära. Illustrierte Kronenzeitung säger bland annat följande: - Die einzige Nacht tillhör den sällsynta kategori av operetter som ger publiken vad den önskar men som samtidigt i alla delar når konstnärligt högsta nivå. Kleine Volkszeitung: - Helt ypperlig och förebildlig är Robert Stolz. Hans lyriska Lieder, duetter och melodramer är fyllda av brillianta infall. Premiären på legendariska Carl-Theater i Wien varade i fyra och en halv timme eftersom nästan samtliga musikaliska stycken måste repriseras. Eine einzige Nacht gjorde snabbt stor succé på scener runt om i Europa. Operetten markerade emellertid också slutet på en 20-årig och mycket intensiv fas i Robert Stolz kompositoriska gärning inom scenmusiken. Redan under tidigt 1910-tal hade Stolz komponerat och även med orkester framfört musik till betydelsefulla stumfilmer. Vid slutet av 1920-talet hade nya teknologiska landvinningar gjort det möjligt att spela in filmer med synkroniserat ljud. Stolz förutsåg musikens stora möjligheter inom detta nya medium – ljudfilmen. Han kom också att bli den allra förste och en av de allra mest pro- duktiva musikfilmkompositörerna i Europa från 1920-talets slut och 10 år framåt. Hans produktion av musik för scenen minskade som en konsekvens härav betydligt och under 1930-talet höll den sig på nivån ett verk per år.
Som Britta (Ottilie) i Värdshuset Vita Hästen säsongen 1994/95 sjöng Eva Magnusson Mein Liebeslied muss ein Walzer sein och Die ganze Welt ist Himmelblau på ett stort antal scener runt om i Sverige. Icke förty skapade Robert Stolz i all hast i augusti år 1930 två av de bästa musikaliska inslagen i ett av de mest framgångsrika sceniska verken genom tiderna inom den lättare klassiska musiken nämligen sångspelet Värdshuset Vita Hästen med premiär den 8 november 1930 på Grosses Schauspielhaus i Berlin. Sångspelets huvudkompositör var Ralph Benatzky. Robert Stolz bidrag var Mein Liebeslied muss ein Walzer sein (opus 421) och Die ganze Welt ist himmelblau (opus 424). I anglosaxiska versioner av Värdshuset Vita Hästen bidrog Stolz med ytterligare två kompositioner. Venus in Seide
Till skillnad från flertalet övriga scenverk komponerade av Robert Stolz är Venus in Seide en stort anlagd operett i ungersk miljö. I ämnesval har den likheter med Zigenarbaronen av Johann Strauss d y (1885), Wo die Lerche singt av Franz Lehár (1910) och Die ungarische Hochzeit av Nico Dostal. Beträffande den senare skall dock noteras att den kom till först sju år efter premiären på Venus in Seide, det vill säga 1939. Venus in Seide har en spännande, fascinerande och mycket verkningsfull handling skapad av Alfred Grünwald, en av de mest anlitade och rutinerade librettoförfattarna genom tiderna med verk som Die Rose von Stambul av Leo Fall, Der letzte Walzer av Oscar Straus, Gräfin Mariza, Die Zirkusprinzessin och Das Veilchen vom Montmartre av Emmerich Kálmán på sin meritlista. Venus in Seide innehåller stora partier för solosång, duetter, kör och dans men också allvarliga såväl som komiska talroller. Varje musikalisk del i verket visar stor rikedom på infall och verkningskraft. Flera av solopartierna, till exempel den inledande Spiel auf deiner Geige, tillhör standardrepertoaren för dagens stora internationella operasångerskor. Erst hab’ ich ihr Komplimente gemacht blev omedelbart efter premiären en berömd Richard Tauber-Lied. Till Sverige och Oscarsteatern kom Venus in Seide år 1933. I svensk version bär verket titeln Furstinnan Jadja. Sedan den lilla rollen i Robert Stolz Dansgrevinnan år 1922 hade nu sopranen Margit Rosengren vuxit till en folkkär och charmerande operettdrottning som slutligen också förde operetten till stora framgångar på Kungliga Operan. Om sitt omväxlande liv har hon själv på varmt och generöst sätt berättat i boken Oförgätligt glada stunder. Och i Furstinnan Jadja var hon en given och strålande huvudrollsinnehavare. Hennes manlige motspelare var den likaledes mycket uppskattade tenoren Lars Egge. Wenn die kleinen Veilchen blühen Opus 454/1932. Sångspel i två delar (6 bilder) av Bruno Hardt-Warden (pseudonym för Bruno Wradatsch) efter lustspelet Als ich noch im Flügelkleide av Albert Kehm och Martin Frehsee. Uruppförande på Princesse Shouwburg, Haag den 1 april 1932. Sommaren 1926 befann sig Robert Stolz på semester i Opatija vid Adriatiska havet i den nordvästliga delen av nuvarande Kroatien. Han mötte där textförfattaren Renato Simoni som han lärt känna genom sin bekantskap med Giacomo Puccini. Simoni hade bland annat skrivit librettot till Puccinis opera Turandot. Simoni föreslog nu att Stolz skulle komponera musiken till ett nytt libretto med titeln Due Baci (Zwei Küsse/Två kyssar, opus 361) baserat på en komedi av Gioacchino Forzano. Enligt vissa källor slutfördes arbetet och verket skall därefter ha uppförts på Teatro Lirico i Milano. Enligt Stolz egna noteringar i den verkförteckning som han förde livet igenom blev verket inte fullbordat och ej heller uppfört. Emellertid kom musiken sex år senare att användas i en av Robert Stolz största sceniska framgångar nämligen Wenn die kleinen Veilchen blühen. Till en genialiskt upplagd handling som rör sig på flera nivåer och i flera tidsrum har Stolz skapat en musik som når långt in i musicalens tidevarv trots att det forfarande bara var året 1932. Återigen är det de alldeles vanliga människor, nu i det lilla vackra Bacharach vid floden Rhen, och vardagens för dem viktiga händelser som står i centrum. Efter premiären på Princesse Shouwburg Haag spelades Wenn die kleinen Veilchen blühen snart över hela Europa. Premiäråret sattes sång- spelet upp på inte mindre än 55 tyskspråkiga scener. För en av de mest påkostade uppsättningarna stod den stora Drury Lane Theatre i London och den engelska titeln var Wild Violets.
Wild Violets på Drury Lane Theatre i London. Bild från det uruppförandet den 31 oktober 1932. Zwei Herzen im Dreiviertetakt (Der verlorene Walzer) Opus 470/1933. Operett i tre akter av Paul Knepler, Ignaz Michael Welleminsky och Robert Gilbert. Uruppförande på Stadttheater Zürich den 30 september 1933. I januari 1930 fick Robert Stolz uppdraget att komponera musiken till den första europeiska musikfilmen med synkroniserat ljud. Filmen, med titeln Zwei Herzen im 3/4 Takt blev en av biograffilmhistoriens största succéer. Till exempel gick filmen i tysk originalversion 50 veckor i sträck på Broadway i New York. Drygt tre år efter tillkomsten av musiken till Zwei Herzen im 3/4 Takt var Robert Stolz återigen på semester i Opatija, den plats där han under många sommarvistelser skapat ett stort antal kompositioner. Med sig hade han en berättelse som var författad av Paul Knepler och Ignaz Michael Welleminsky. Paul Knepler var en erfaren och uppskattad librettist inte minst av
Zwei Herzen im 3/4 Takt. Landestheater, Detmold 1987/88. Programbok.
Zwei Herzen im 3/4 Takt utspelar sig i teatermiljö och har alla de ingredienser som karaktäriserar ett förstklassigt musikteaterverk. Handlingen är fylld av mänsklig verklighet, värme och substans, dialogen är intelligent, vitsig och de komiska avsnitten erbjuder stor underhållning på hög nivå. Musiken är ett enda långt pärlband av lysande melodier. Verkets slagkraft visas bland annat av att det precis under den tid – 1938 – 1948 – då musikalen med ganska vassa armbågar sökte skaffa sig en plats på scenen, uppfördes flera gånger på teatrar runtom i USA. Zwei Herzen im 3/4 Takt översattes till många språk och blev snabbt en stor succé. I sin särart anses operetten – eller snarare musikalen – vara klassisk och den nyproduceras regelbundet. Himmelblaue Träume (Grüezi)
Komponerad i Wien och Bad Ischl sommaren 1934 har denna operett fått epitetet Den schweiziska nationaloperetten. I bearbetad form och med titeln Hochzeit am Bodensee uppfördes verket sommaren 1969 vid Festspelen i Bregenz. Rise and Shine Opus 515/1935. Operett i fyra bilder av Franz Arnold och Robert Gilbert. Uruppförande på Drury Lane Theatre, London den 7 maj 1935. Rise and Shine är en engelsk version av ett tyskspråkigt original som aldrig har uppförts. För den engelska bearbetningen svarade Harry Graham och Desmond Carter. En inlaga i verket komponerades av Fred Astaire som också hade huvudrollen när det uppfördes på Drury Lane Theatre i London. Drei von der Donau Opus 639/1947. Operett i tre akter av Robert Gilbert och Rudolf Oesterreicher. Uruppförande på Stadttheater, Wien den 24 september 1947. Från dagen för Tysklands ockupation av Österrike 1938 och till den 30 oktober 1946 var Robert Stolz emmigrant – först i Frankrike och sedan i USA. Just det senare datumet kom han och hans hustru Einzi Stolz med visum nummer 1 och 2 tillbaka till Österrike som de första civila resenärerna från USA efter andra världskriget. Redan i USA hade han förberett återkomsten med nya kompositioner bland annat operetten Schicksal mit Musik (opus 624). Verket uruppfördes den 24 november 1946 på Apollo-Theater som egentligen var en biograf – något annat stod inte till buds i det sönderbombade och förödda Wien. Förhållandena – man fick till exempel inte tillstånd av den franska ockupationsmakten att spela fler än två föreställningar i veckan och dessutom endast på förmiddagar – gjorde att Schicksal mit Musik inte blev så framgångsrik som Stolz och textförfattaren Karl Farkas hade hoppats på. Kanske var den också för modern för dåtidens Wien Stolz hade emellertid påbörjat ännu ett verk innan han lämnade USA. Utgångspunkten för denna komposition, med titeln Drei von der Donau, var Johann Nepomuk Nestroys gammal-wienska berättelse Lumpazivagabundus. I en syntes av Broadway och Wien skapade Stolz och de båda textförfattarna Robert Gilbert och Rudolf Oesterreicher en, som det i verkligheten var, förnämlig och framgångsrik centraleuropeisk musikal långt innan denna musikriktning hade nått området. Verkets kvaliteter understryks av det under lång tid stannat i teatrarnas spelplaner och ofta förekommer i nyuppsättningar. Frühling im Prater Opus 651/1948. Operett i två akter (14 bilder) av Ernst Marischka. Uruppförande på Stadttheater, Wien den 22 december 1949. Liksom Drei von der Donau karaktäriseras Frühling im Prater av mycket nytänkande särskilt vad gäller formen. För denna stod brodern till verkets textförfattare – Hubert Marischka. Istället för den traditionella formen med tre akter iscensattes Frühling im Prater med två akter och 14 bilder. Det kan noteras att exakt denna form användes när My Fair Lady sju år senare på Broadway i New York började sitt segertåg över världen. Till framgången med Frühling im Prater bidrog som vanligt Robert Stolz musik som anses vara bland den bästa han skrivit för scenen. Bland enskilda stycken skall särskilt nämnas Du bist auf dieser Welt. (Svensk text: Du är på denna jord – Edition Allegro Musik HB.) När operetten uruppfördes i december 1949 fick samtliga ingående stycken utom tre repriseras. Kleiner Schwindel in Paris Opus 717/1956. Musikaliskt lustspel i tre akter av Rudolf Weys och Robert Gilbert. Uruppförande på Theater in der Josefstadt, Wien den 25 december 1956. I detta utsökta lustspel i kammarformat debuterade Peter Alexander i en större roll (Charlie). Alexander kom därefter snabbt att bli en av Europas mest populära sångare och artister. Kleiner Schwindel i Paris blev också en stor succé runt om i Europa. Wiener Café Opus 731/1960. Operett i tre akter av Robert Gilbert, Fritz Koselka och Willy Werner Göttig. Uruppförande på Städtische Bühnen, Dortmund den 15 oktober 1960. Ein schöner Herbst Opus 748/1963. Musikaliskt lustspel i tre akter av Bruno Schuppler och Hans Weigel. Uruppförande på Theater in der Josefstadt den 5 juni 1963. Frühjahrsparade Opus 756/1964. Operett i tre akter (9 bilder) av Ernst Marischka och Hugo Wiener. Uruppförande på Wiener Volksoper, Wien den 25 mars 1964. Vid 84 års ålder kom Robert Stolz gärning som kompositör av musik för scenen att krönas med ett verk vars framgång överflyglar allt han tidigare hade fått uppleva. Verket var operetten Frühjahrsparade. Frühjahrsparade (Vårparaden) bygger på det stoff som första gången användes i filmen från 1934 med samma namn och med musik av Robert Stolz. Joe-Pasternak-Produktion hos Hunnia-Universal Pictures Corporation och Deutsche Universal-Film AG. Scenario Ernst Marischka. Regi Géza von Bolváry. Medverkande skådespelare bland andra Franziska Gaál, Paul Hörbiger, Fritz Imhoff, Theo Lingen och Hans Moser. Premiär den 21 september 1934 i Wien. Vid biennalen i Venedig år 1934 erhöll filmen guldmedalj för bästa musikfilm. En andra filmatisering kom till stånd i USA år 1940, åter med musik av Robert Stolz. Filmens titel var Spring Parade. Joe-Pasternak-Produktion hos Universal Pictures. Scenario Bruce Manning och Felix Jackson efter original av Ernst Marischka. Regi Henry Koster. Medverkande skådespelare bland andra Deanna Durbin och Robert Cummings. Premiär den 26 september 1940. Filmen nominerades den 11 januari 1941 till en Oscar för bästa filmmusik. Med Robert Stolz musik filmades stoffet ånyo år 1955, nu i Österrike. Filmens titel: Die
Romy Schneider som Marika och Siegfried Breuer Jr. Som Willi Sedlmayer i filmen Die Deutschmeister från 1955.
Även om åtskilligt var nykomponerat när Robert Stolz själv höjde taktpinnen för att sätta igång ouvertyren vid uruppförandet på Wiener Volksoper i Wien onsdagen den 25 mars 1964, var det ett väl beprövat partitur som låg framför honom. Vad han också hade framför sig under premiärföreställningen var ett tjugotal av Volksopers bästa solister såsom Guggi Löwinger, Erich Kuchar, Mimi Coertse, Peter Minich och Fred Liewehr. Vidare 150 körmedlemmar, dansare, skådespelare samt 250 man från Wiens gardesbataljon. Orkestern bestod av 65 musiker. Vad han hade bakom sig var en publik vars entusiasm nådde nivåer som är mycket sällsynta. Det var ändå inte uppbådet och prakten på scenen som förde Frühjahrsparade till seger – det var Robert Stolz – hans musik och hur han dirigerade. Wiener Presse skrev följande i sin recension: - Den Vårparad, som under stort jubel och till stor hänförelse för alla dem vars hjärtan slår i gammalösterrikisk takt, defilerade förbi på Volksopers tiljor, är i verkligheten en Robert-Stolz-Parad. Ty det är inte förbitågande Deutschmeister, dragoner och husarer som bildar det väsentliga, utan det som paraderar förbi är regementen av förtjusande musikaliska infall, galanta, kärleksfullt vinnande eller djärvt intagande melodier, pikanta, glada, kvicka tonföljder eller sådana som uppträder i fast marschtempo för att i stormsteg nå sitt mål. Och när så mycket välbekant och förtroligt smeker örat behöver man inte fundera över från vem det härrör, ty det är allt äkta, oförfalskat Robert Stolz och bär hans personlighets alldeles speciella varumärke. Och på ett så förtjusande sätt musiken presenteras, de stort anlagda musiknumren såväl som de korta, flyktiga miniatyrerna. Så utsökt i harmonierna och i den sats- och orkestertekniska uppläggningen! Konstnären med den vittomfattande uppfinningsrikedomen är samtidigt en stor och sällsynt kunnig yrkesman. Frühjahrsparade är en av Volksopers största succéer någonsin. Efter premiären stod verket på teaterns spelplan under elva års tid. Under ledning av Robert Stolz gjorde också Volksopers ensemble och orkester en fonografisk inspelning av operetten. Som en hyllning till Robert Stolz producerade Wiener Volksoper år 1992 den stort upplagda kavalkaden Robert Stolz – Servus Du – Revue eines Lebens. Sammanhållande för produktionen var och är Dr Marcel Prawy, under ett stort antal år chefsdramaturg vid Statsoperan i Wien. Premiären ägde rum den 6 april och verket har därefter uppförts ett flertal gånger på Volksoper såväl som på andra teatrar runt om i Europa. Frühjahrsparade, som har alla de ingredienser som säkerställer en stor teaterframgång, produceras regelbundet i nya uppsättningar på teatrar såväl i Europa som andra världsdelar. Bland senare års produktioner kan nämnas Leipzig-Operans med premiär den 17 april 1994 liksom produktionen på den legendariska Metropol-Theater i Berlin. Premiärföreställningen på den senare teatern ägde rum den 18 maj 1995. Att Frühjahrsparade kan produceras även på mindre scener utan att förlora i verkningskraft bevisas till exempel av den förnämliga uppsättningen på Stadttheater i Baden bei Wien med premiär den 22 februari 1997.
Romana Noack som Marika och Thomas Georgi som Willi Sedlmeier i 1995 års produktion av Frühjahrsparade på Metropol-Theater i Berlin.
© Edition Allegro Musik HB
Anmärkningar Källmaterial är bland annat hämtat från: Servus Du. Robert Stolz und sein Jahrhundert. Blanvalet Verlag, München 1980. ISBN 3-7645-1400-0. Robert Stolz - Melodie eines Lebens - Ein Komponist erobert die Welt. Marion von Schröder Verlag, Hamburg 1967. Buchnummer: 8563. Robert Stolz - Biographie eines Phänomens. Klaus Eidam. Lied der Zeit Musikverlag, Berlin 1989. Robert Stolz. Werkverzeichnis von Stephan Pflicht. Musikverlag Emil Katzbichler, München - Salzburg och Dreiklang-Dreimasken Bühnen- und Musikverlag, 1981. ISBN 3-87397-420-7. Dokument i arkiv hos Edition Allegro Musik HB.
Du som är intresserad av mer information om Robert Stolz teatermusik, notmaterial m m är mycket välkommen att kontakta Edition Allegro Musik HB. Enklast når Du oss genom att välja sidan Dialog på Huvudmenyn. Det går givetvis också bra att använda e-post, telefon/telefax (08-702 94 70) eller brev/kort adresserade Edition Allegro Musik HB, Regattakajen 10, 116 68 Stockholm.
|
| |||||||||||||||||||||||||||
|
|
Utöver sin skapargärning inom scenmusikens område komponerade Robert Stolz åren 1952 – 1971 musiken till 19 stycken på varandra följande produktioner av den 1936 etablerade, stilbildande och berömda Wiener Eisrevue – föregångare till Holiday On Ice. 
Tenor-partierna sjöngs vid premiären och i den därpå följande serien om 36 föreställningar i den allra första uppsättningen av operan av danskfödde Erik Schmedes, en av samtidens främsta och mest berömda hjältetenorer med engagemang vid operan i Wien sedan 1898.
Opus 335/1923. Operett i tre akter av Alfred Grünwald och Leo Stein (pseudonym för Leo Rosenstein). Uruppförande på Berliner Theater, Berlin den 1 april 1923. Till Wien och Wiener Bürgertheater kom operetten den 5 oktober 1923. I en av Robert Stolz och textförfattaren Robert Gilbert omarbetad version med opusnummer 688 hade operetten nypremiär på Stadttheater i Zürich den 9 april 1953.
Opus 370/1927. Operett i tre akter av Leopold Jacobson och Rudolf Oesterreicher. Uruppförande på Carl-Theater, Wien den 23 december 1927. Eine einzige Nacht är en omarbetning av den år 1916 komponerade operetten i en akt med samma namn (opus 160).
Opus 443/1931. Operett i tre akter av Alfred Grünwald och Ludwig Herzer. Uruppförande på Stadttheater, Zürich den 10 december 1932.
Franz Lehár för vars räkning han författade librettona dels till operetten Paganini (1925) och dels till den mera operaorienterade Giuditta (1934). Kneplers berättelse inspirerade Stolz till ett helt flöde av nya stycken varför endast det musikaliska huvudtemat från 1930 års film till slut kom att bli kvar i operetten Zwei Herzen im 3/4 Takt som också ibland bär titeln Der verlorene Walzer.
Opus 484/1934. Operett i tre akter av Georg Burkhard (pseudonym för Armin L. Robinson, Robert Gilbert med flera) och Rudolph Bertram (pseudonym för Robert Gilbert). Uruppförande på Stadttheater, Zürich den 3 november 1934.
Deutschmeister. Erma-Film GmbH, Wien. Scenario och regi Ernst Marischka. Medverkande skådespelare bland andra Heinz Conrads, Paul Hörbiger, Fritz Imhoff, Josef Meinrad, Hans Moser, Magda och hennes dotter Romy Schneider. Premiär den 11 augusti 1955.
