Robert Stolz

Robert Stolz föddes den 25 augusti 1880 i Graz, Steiermark, Österrike. Han gick bort den 27 juni 1975 i Berlin.

När Professor Robert Stolz vid nästan 95 års ålder gick ur tiden ändades ett mycket märkligt och fängslande levnadsöde. Då, och inte förrän just då, upphörde också en musikalisk gärning av näst intill overklig omfattning – från de första små konserterna på piano som barn på 1880-talet, den första kompositionen Albumblatt (opus 1) år 1895 och fram till den allra sista insatsen 80 år senare som dirigent vid en skivinspelning i Berlin med Berliner Symphoniker. Antalet kompositioner hade vid denna tid vuxit till 2000. Många av dem har blivit en del av vårt för alltid levande musikaliska arv.

På sitt lågmält enkla och varma sätt uttryckte Robert Stolz en gång för länge sedan vad han själv såg som det viktigaste med sitt liv: 

- Om mina melodier har funnit en plats i människornas hjärtan, då vet jag att jag har fullgjort mitt uppdrag och inte levt mitt liv förgäves.

Vad Robert Stolz uttryckte blev också hans livsmotto och förvisso är det få kompositörers melodier som har funnit en plats i så många hjärtan som de melodier som skapats av honom. Genom att på dessa sidor - i en blandning av artiklar, dokument, illustrationer, sammanställningar av fakta samt musikaliska upplevelser - förmedla något av Robert Stolz stora gärning och sällsynt innehållsrika liv är det vår förhoppning att hans melodier skall finna vägen till många nya hjärtan både i vår egen och många kommande generationer.

Välkommen att låta Robert Stolz liv och musik finna vägen till Ditt hjärta!

Einzi Stolz (1912-2004)

En person som kom att betyda mer än någon annan för Robert Stolz under de sista 35 lyckliga levnadsåren var hans hustru Yvonne Louise Stolz. Vid Tysklands ockupation av Österrike år 1938 tvingades Stolz hastigt att fly till Frankrike. Han var inte själv av judisk härkomst men hade under 1930-talet hjälpt många judar att ta sig ut ur Tyskland och härav den påtvingade exilen.

Stolz lärde känna sin blivande hustru år 1939 i Paris. När krigstillstånd samma år utbröt mellan Tyskland och Frankrike blev tyskar och österrikare som vistades i landet internerade, så också Robert Stolz. Tillsammans med 70000 andra hamnade han i november 1939, vid 59 års ålder, under bar himmel och i dåligt väder i ett läger som inrättats i en idrottsarena i Colombe, Paris. Ur detta läger räddades Robert Stolz svårt medtagen av Yvonne Louise.

I ett dramatiskt skeende och på olika vägar tog sig därefter båda till USA där de återförenades. De skildes aldrig mera åt och återvände omedelbart efter kriget – och trots en ny lysande karriär i USA för Robert Stolz – till Österrikes sönderbombade huvudstad Wien.

Sin kärlek till hustrun visade Robert Stolz genom att under resten av sitt liv kalla henne för Einzi – Den enda. Bosatt i parets vackra gamla lägenhet vid Robert Stolz Platz alldeles invid Operan i Wien, vårdade Einzi Stolz hängivet, och ända intill sin bortgång i januari 2004, det musikaliska arvet efter maken.

I samband med uppförandet av Robert Stolz sångcykel 20 Blumenlieder på Hotell Hasselbacken i Stockholm den 31 mars 1997 överbringade fru Einzi Stolz följande hälsning:

- Kära Robert Stolz-vänner i Sverige!

Det är en stor glädje för mig att Robert Stolz melodier klingar också i Sverige, ett land med så många konstsinnade människor, och jag tackar Er för att Ni har kommit till dagens konsert.

Robert Stolz tyckte mycket om Sverige. Ert härliga land var en källa till inspiration för honom. Jag minns hans fascination när vi kom till Stockholm där Robert dirigerade konserter med wienermusik. Han sade: Här är luften som champagne och människorna hyser en spontan, äkta hjärtlighet. Den sällsynta gästfriheten, kärleken till kulturen, öppenheten mot världen och den våg av sympati som han kände överallt gjorde ett mycket starkt intryck på honom.

Jag önskar Er alla en rik och underhållsam eftermiddag med Robert Stolz och hans musik. Jag tackar för er kärlek till Robert och hans verk. Jag ber Er att bevara honom i Ert hjärta.

Med bästa hälsningar från Wien förblir jag,

Er allra hjärtligaste,

Einzi Stolz